Resan dit

Resan från Arlanda till Frankfurt gick bara bra. Jag satt själv vid fönstret med två tomma säten bredvid mig. Jag började läsa i boken jag fick av familjen Bark på överraskningsfesten, ”Resehandbok för Singlar”, jag åt lite choklad (priset som jag och mitt lag vann på tipspromenaden) och började titta på filmen ”The Proposal” på datorn. Flygresan tog ca 2 timmar och när jag kom till Frankfurt trodde jag att det var en liten stad. Flygplatsen var jättestor och ändå tror jag bara jag såg en del av den.

Nästan allt gick bra med att ta sig till nästa flyg och dess gate. I säkerhetskontrollen ville de öppna min väska. Det visade sig att min oboe var lite misstänkt. Med den fick jag gå till ett ”special test” men det tog bara några minuter. Tyskarna gillade inte min oboe, men vem vet, de kanske hade all rätt att vara misstänksamma. Med den kan jag ju åstadkomma mycket oljud.

Eftersom min väntan på nästa flyg var lång så satte jag mig med datorn och tittade klart på ”The Proposal” . Samtidigt som jag satt där vid gaten så började det åska, regna och storma. Världens oväder! På grund av det så blev mitt plan försenat med ungefär en och en halv timme. På flygplanet hamnade jag i mittenraden. Så fort planet lämnat tysk mark, runt kl 00:15, somnade jag och vaknade igen när det var dags för mat. Det serverades kyckling med ris och sötsur sås. Gottgott, när man är hungrig. Jag sov större delen av resan och på morgonen fick vi frukost. Jag åt bara macka med jordgubbsmarmelad på. Ägg är ingen favorit och det känns inte som att flygplansägg är den bästa debutanten.

När vi landade i Johannesburg var kl 09:54. Mitt flyg till Durban gick kl 11:00 och såklart hann jag inte checka in för det. Jag fick hjälp och efter många om och men så hamnade jag på nästa flyg kl 12:10. På flygplatsen i Durban stod min kontaktperson, Gerald, en man vid namn John och en av mina kommande ”hostmothers”, Irene, där. De hade en stor skylt där det stod ”Velcome to Southafrica Lisa” och så var det en bild på mig. Ett varmt välkomnande!

Nu sitter jag hemma hos Gerlad där jag ska bo till söndag. Då ska jag flytta till familjen Vels där jag ska bo i 6 månader innan jag flyttar till Irene som jag nämnde tidigare. Jag sitter här i rummet där jag ska sova med utsikt mot havet, med skorna på. Dem har skor inomhus och de kör på fel sida av vägen. Jag fick gå och sätta mig på den svenska förarsidan när Gerald skulle köra mig hem.

Det är lite jobbigt. Hemlängtan är starkare än vad jag trodde den skulle vara. Tårarna bränner hela tiden bakom ögonen och det sitter en klump i halsen. Det var särskilt svårt att hålla tillbaka tårarna när jag satt med Geralds fru i deras vardagsrum och hon frågar mig om min lillasyster kommer sakna mig. Jag vet att mitt år kommer bli jättebra men jag märker nu hur mycket jag kommer att behöva kämpa för att klara mig igenom svåra stunder. Jag saknar min älskade familj och det känns konstigt att jag ska vara utan dem i nästan ett år. Älskar er, saknar er.