Gerald och Sue lät mig sova så länge jag ville, eller nästan i alla fall. Gerald kom in kl 10:20 och trodde jag var vaken. Det var jag inte. Jag vaknade av att han kom in och det var tur, han tyckte jag hade sovit så länge. Han går upp vid 6 och hämtar tidningen och Sue vaknar kl 05:00. Jag måste då berätta att de är pensionärer, Gerald är 71 år och Sue är 72 år om jag kommer ihåg rätt. Jag duschade innan jag fick skinkmackor och juice till frukost, vilket Sue inte tyckte var frukost. Hon tyckte att jag skulle äta flingor, yougurt och ägg.
Efter att jag ätit klart och gjort mig i ordning så åkte vi först och lämnade av Sue på ett ställe som heter ”Casino and Entertainment World”. Jag och Gerald åkte till min skola, Durban Girl’s College. Där gick jag in genom den där entrédörren till den där stora, fina skolan och såg de där gröna klänningarna med dem vita strumporna. Det kändes konstigt ska jag säga er. Jag har klivit in på en ny skola förut men jag har aldrig känt mig så annorlunda som nu. En tjej visade mig och Gerald till skolans reception. Gerald berättade att jag hette Lisa, eller heter, jag heter det ju fortfarande, och att jag kommer från Sweden. Han berättade att jag är en ”exchange student” och att jag ska vara här i ett år. Tjejen brast ut i ett ”Oh, Wow. Cool!” Hon frågade vilken årskurs jag ska gå i och Gerlad sa 11. Då nästan ropade hon ”Oh, that’s great. I do also go in 11 grade” (Något sådant sade hon). Min oro dämpades något. Hon var väldigt snäll och trevlig.
Jag fick prova två klänningar, en kavaj, en hatt och ett par skor. Skorna var något stora men jag kan köpa ett par själv senare, som passar, bara dem ser ut som de andra. Det jag provade var utlåningsuniformer så dem ska lämnas tillbaka. På tisdag ska jag och Gerald till skolan direkt och då ska vi fråga om jag kan köpa en tredje. Då ska vi också, tillsammans med en kvinna, som tar hand om utbytesstudenter, och rektorn bestämma vilka ämnen jag ska läsa.
Efter skolbesöket åkte jag och Gerald till Alan och JoAnn Vels kontor. (Mina första ”hostföräldrar”). Dem verkade jättesnälla och trevliga! Dem pratade väldigt fort, mycket fortare än Gerald och Sue, men jag får försöka hänga med. Här i Sydafrika pussar man varandra på kinderna när man hälsar. Alan gav mig två.
Efter det första bankbesöket blev Gerald lite arg. Dock inte på mig utan på dem på banken som sade att de krävde ett bevis p var jag ska bo, ”Proof of Adress” eller något i den stilen. När vi sedan skulle fixa ett kort till min mobil ville dem ha det där beviset för det också. Vi fick åka hem till dem igen och hämta det. Vi åkte till samma bank fast på ett annat ställe och då sade dem att dem behövde ett bevis från skolan jag skulle gå på för att kunna ge mig ett så billigt och bra konto som möjligt. Vi åkte hem, igen, och hämtade ett sådant bevis som jag hade i min pärm. Jag fick till slut mitt kort och jag fick också ett kontantkort till mobilen. Det fungerade dock inte till min mobil så nu har jag en gammal mobil som jag får låna av Gerald.
Efter att allt krångel var över åkte vi till ”Casino and Entertainment World” för att äta med Sue. Jag åt en hamburgare med ost, Cheeseburger. Sue ville att jag skulle smaka hennes favoritdryck. Bubblegum Milkshake! Den var blå, ljusblå, och smakade som tuggummi (Surprise!). Inte riktigt min kommande favorit i Sydafrika. Nu är vi hemma igen och nu får ni veta allt. Lägger ut lite bilder också.
Dem brände upp sockerplantor utanför Gerald's och Sue's hus
Gerald och Sue
Det här är dem ämnena jag har att välja mellan på skolan
Va' bra det låter Lisa. Jag blir bara ännu mer avis. Men vi har det bra vi också. Vi ser skräckfilm och äter chips. Må så gott och trevlig helg! Moster
SvaraRaderaÅh vad häftigt det låter! Och vad glad jag är för din skull att du får chansen att göra den här resan. Vilket äventyr! Jag kommer följa din blogg slaviskt, du skriver jättebra, verkligen kul att läsa! ;) Kram kusin Emilie
SvaraRaderaSuperbra blogg Lisa! Kommer att följa den! ha det bäst!
SvaraRaderaVad fint du skriver Lisa! Jag blev rörd när du skrev om avskedet av din familj, och fick själv tårar i ögonen. Det är en gåva att kunna skriva som du gör. Du kanske blir författare. Stor kram från oss i Göteborg (Anna, Pauline & Eveline)
SvaraRaderaDetta verkar AWESOME! Du ska ha det så kul! :-D
SvaraRadera