Projektdag

För tre dagar sedan, onsdag 28 juli, var jag inte i skolan. Kl 09:30 kom Gerald och hämtade mig på morgonen. Vi åkte och mötte upp sex andra från klubben. Vi åkte alla tillsammans i en combi och hämtade upp Anabelle innan vi åkte vidare. Vi åkte ut en bit utanför Durban till en skola för både yngre och äldre barn. Det är en skola som klubben, och andra Rotaryklubbar, har sponsrat med pengar till ett datorrum, ett klassrum och ett litet bibliotek.

Deras datorrum. Kolla datorerna!

Jag, Anabelle och några barn från den första skolan

Här är vi från klubben tillsammans med skolans rektor, en lärare och massa barn framför biblioteket som klubben sponsrat med pengar till.

Några tjejer dansade Zuludans.

Nästa ställe vi åkte till var också en skola. Det var en betydligt mycket mindre skola med betydligt mycket yngre barn. När vi kom dit låg alla barnen och vilade, på filtar på golvet. Byggnaden var liten, på väggarna satt teckningar uppsatta och det var bilder som visade olika årstider, frukter etc. med bilder och text på engelska. Dem hade ett litet kök där en av ledarna, alla tre var kvinnor, lagar maten med hjälp av en gasspis. Dem har ingen elektricitet.

Vi gav dem filtar, små fotbollar och leksaker. Vi tog foton och satt lite med barnen. Dem var så söta och det var en skön känsla att se dem bli så glada för alla leksaker vi gav dem.

Här låg barnen och vilade när vi kom.

Barnen får sina nya leksaker

Tre söta tjejer som inviger sina nya Barbies och gosedjurslejon.

Irene och en tjej som tyckte att vi andra var lite läskiga.

Anabelle och de två yngsta barnen

Anabelle

Jag och mina nya kompisar

När vi var på väg till tredje och sista projektet stannade vi på vägen och åt picknick som Irene hade med sig. Vi åt mackor, kyckling, tomater mm.

Vi kom fram till det sista projektet som är en farm där dem tar hand om förståndshandikappade barn och vuxna. De bor där tillsammans med dem som driver gården, dem som jobbar där, djur, studenter som kommer dit och jobbar frivilligt i två månader (utan lön) för mat och husrum. Dem visade oss runt på hela gården och dem visade resultaten (byggnader, toaletter, duschar) av de pengar som Rotaryklubben skänkt till verksamheten. Djur på gårdar i Sydafrika går omkring fritt. Kor, getter, höns, ankor, hästar går omkring på gården och äter.

Man blir berörd av att se dessa människor. Jag ska berätta för er vad som gjorde mig riktigt ledsen! När vi, i början, gick igenom matsalen satt det en kille och tittade på TV. Han hälsade och sa ”How are you?” och verkade trevlig. Man kan se på en utvecklingsstörd människa att han eller hon är utvecklingsstörd. Den här killen såg inte ut att vara det, han såg riktigt bra ut, så jag tänkte att han säkert var en av dem som jobbade där. När vi senare skulle sätta oss i bilden för att åka hem hade alla på farmen tea-paus. Killen som satt i soffan kom gående förbi. Han hade en käpp med fyra ben nedtill och han såg ut att ha svårt att gå. Mannen som visat oss runt, och som jobbar där, berättade att killen hade varit helt normal och frisk förut. Han var, för länge sedan, med om en bilolycka, blev deprimerad och försökte skjuta ihjäl sig. Hans vänstra hjärnhalva blev allvarligt skadad och nu kan han inte komma ihåg vad som hände eller vad han pratade om för 2-3 minuter sedan. Det berörde mig djupt och jag blev så ledsen för den här killens skull.