Firewalking – en indisk tradition

(Detta inlägg skulle ha publicerats tidigare)

Söndagen efter maskeraden (den 27:e) var jag, Anabelle, Tobi och Anabelles värdpappa Paul och tittade på en ”firewalking”. Det är i princip vad det låter som. Det är en indisk tradition som indierna har efter dem har fastat. De går på het kol utan att bränna sig. Att de inte bränner sig tycker jag är lite svårt att tro på men vi pratade med några tjejer där och de sade att om du har fastat rätt, bett rätt och är helt ren (och då menar jag inte hygieniskt talat utan det är insidan och själen som ska vara ren) så bränner du dig inte. De sade att om du inte fastat som du ska och skojar runt så bränner du fötterna.

Innan de går på kolen är det mycket förberedelser. De ska bland annat be och vi följde med en av tjejerna in i templet och man rörde golvet och några blommor och gick ner på knä när man bad. Det var häftigt att se!

De klär också upp ”hattar” som de sedan har på huvudet när de går över kolen. Jag tyckte att det var lite lusigt att se att blommorna de använde är likadana blommor som jag har sett i vår trädgård hemma.

Precis innan de går till platsen där kolen befinner sig börjar de be och sjunga sånger (sånger och sånger, jag skulle nog kalla det mer för ljud och läten) och en del går in i trans. Det här är något som jag aldrig sett förut. På en del utav dem som går in i trans så gör de piercings. Jag trodde att de bara sätter något smycke i örat eller något när jag först hörde om piercingen men inte riktigt. De har pinnar genom öronen, näsan, kinderna, tungan och läpparna. Lite otäckt, ja!

En annan man hade inga piercings i ansiktet. På honom satte de limefrukter/citroner (jag kunde inte se exakt vad det var) hängandes i fiskkrokar som den satte på över hela hans överkropp. Usch! Det ser läskigt ut och det ser ut att göra så ont, men eftersom att de är i trans så är jag inte säker på hur mycket av smärtan de känner.

Det var dock inte alla som var i trans och det var inte alla som var i trans som blev piercade. En kvinna i trans satte aska (det var nog inte aska men det såg ut som det) i pannan på folk och gav dem lite i handen. Såklart ville vi, nyfikna utbytesstudenter som vi är, ha vita prickar i pannan vi också. En dam berättade för oss att om vi lade askan, som vi fick i handen, i en liten näsduk och lade i kudden så hjälpte det oss att sova bättre. Jaha, lät intressant tyckte jag men när jag kom hem senare på kvällen så lade jag i alla fall askan i en näsduk, precis som hon sade, och nu har jag haft det där lilla knytet i min kudde sedan dess. Jag sover bra men om det är någon skillnad till hur det var innan vet jag inte. Men man kan ju alltid hoppas!