Igår, efter skolan, gick jag hem och bytte om och lite så. Sedan gick jag tillbaka till skolan till Kayla. Hon och hennes syster skulle på simträning och då släppte dem av mig vid Musgrave Köpcenter. Efter en runda där gick jag till skolan där Kayla har sina simträningar och där satt jag i ca 1 timme och 20 minuter och väntade i duggregn och blåst. Kl halv 6 kom vi hem till ”mitt hus” där Anabelle stod utanför och väntade. Vi spenderade den kommande timmen på mitt rum och i badrummet med att göra oss i ordning. Kl 19:00 (det blev till slut strax efter pga av en långsam lillebror) åkte jag, Kayla, Anabelle, Tim, Nic och Nathan till Musgrave för att äta middag. Där träffade vi Tim’s kompis Nic W och Mouse (Marco) och Nic träffade två av sina kompisar. Vi alla satte oss på en restaurang vid tre hopskjutna bord. När jag skulle beställa sade servitrisen att den rätten som jag ville ha inte var så god. Han rekommenderade en annan och jag lyssnade på hans råd och tog en burgare. Denna burgare visade sig vara en besvikelse redan innan jag smakat den för att i mina öron låter kyckling, lök, banan och tomat inte så gott. Banan och lök hamnade i en vacker hög på kanten av min tallrik och jag fick, så gott jag kunde, avnjuta en banansmakande kycklingburgare med tomat och bröd. Potatisklyftorna var i alla fall goda!
När vi kom hem satte vi oss först och tittade på när killarna spelade FIFA men det tröttnar man ganska snart på. Anabelle försökte underhålla sig själv och irritera pojkarna genom att dra ut sladdarna till deras konroller när dem inte såg och hon blev i slutändan en störande kommentator. Jag, Kayla, Mouse och Anabelle bestämde oss för att spela kort med mina ölluktande kort och ganska snart fick vi sällskap av de andra. Kortspelande, fuskande och vinnande (från min och Anabelle’s sida) blandades med skämt, skratt och fula ord och vi hade ”a funny time” som jag sade en gång och som Mouse påminner mig om både nu och då. Ett av dem fula orden, som var mer ett väldigt roligt ord ( i alla fall när man är otroligt trött) var ett ord som Nathan kallade Tim när han spelade dåligt, ”Fuck Nut”. Jag och Kayla kunde inte sluta skratta.
Anabelle och Kayla sov över hos mig, trots att det inte blev så mycket sova. Vi gick och lade oss kl 05:00 och 07:00/07:30 var vi tvungna att gå upp för att Kayla skulle på simträning och Anabelle skulle få lift av Kaylas pappa. Jag bestämde mig för att inte sova bort halva dagen så därför kröp jag inte ner i min sköna säng igen efter att dem åkt. Jag satte mig istället utomhus och åt lite yoghurt till frukost. Hela förmiddagen spenderade jag sedan med att sitta och jobba med Art (roligt skolarbete). Kl 14:45 kom Irene och hämtade mig. Vi åkte iväg på en cancerstödjande aktivitet. Man gick runt i en rund bana på ett fält. Först gick olika grupper. Grupp 1 var ”The survivers” som var männiksor som överlevt cancer. Efter att alla grupper gått skulle en, eller två från varje grupp gå hela tiden fram till kl22:00. Jag och Anabelle gick sammanlagt i ca 2 timmar. Glömde förresten säga att vi var där med Rotary och Anabelles värdfamiljs kyrka. Vi grillade och åt och hade skoj. Det var lite tävlingar också. En var att man, två och två, skulle binda ihop sina ben och springa med ”tre ben”. Jag och Anabelle kom trea och vann två biobiljetter och när vi gjorde samma tävling fast baklänges kom vi tvåa. Vi träffade många nya människor där, b la en kille som såg ut som Edward Cullen i Twilight-filmerna. Han heter Teddy (Theodor), är 18 år och går på universitet här i Durban för att bli psykolog. Nu vet ni det! På kvällen var jag trött, efter mycket gående, mycket skratt och lite sömn, men ändå satt jag uppe och pratade med Alan till kl 23:30.
Efter paket och grattiskort blev det lördag. Jag, JoAnn, Alan och Anabelle klädde upp oss i finklänningar och kostymer. Vi skulle nämligen på Ilze’s och Greg’s bröllop (Ilze uttalas Elsa). Jag klädde upp mig i klänning och, tro det eller ej, högklackade skor. När man vanligtvis går omkring i converse eller flipflop-skor är 8 cm höga klackar ganska annorlunda, och svåra att gå i, men trots det och trots att mitt huvud var 2 dm ovanför alla andras så satt skorna ganska bra på.
Ceremonin hölls framför ett av företagets hotell ovanför en strand. Alla stod på en gräsplätt och Ilza var klädd i en jättefin, vit, hemsydd klänning. Efter ceremonin åkte alla till ett annat hotell där det åts mat, skärdes bröllopstårta (som brudgummen bakat), kastades blommor, dansades första dansen etc etc. Efter alla traditionella saker och tal blev det dags för lite alkohol, vilket jag och Anabelle också fick ta del av. Champagne och vitt vin, varefter jag måste säga att det sistnämnda var förvånande gott.
Jag och Anabelle dansade hela kvällen, och halva natten, med Jo och hennes väninnor. En kille i 30-årsåldern trodde att jag och Anabelle var 24 år och han ville gärna ta med oss till en klubb i närheten efteråt. Det tyckte inte vi, eller Jo och Alan, och killen blev ganska chockad när han fick reda på att vi inte ens uppnått åldern av 18 än.
På tisdagen, den 28:e September, var det tonårskalas i huset. Rättare bestämt 17-årsfest med grillningen, som här heter Braai, snacks och lite att dricka till. Vi bröt därmed mot en av de fyra D:na (no drinking, no drugs, no driving, no dateing) och jag hoppas ni förstår att det var mot D nr 1 och inte D nr 2 som vi bröt. Min åsikt är att D nr 4 är väldigt löjlig och en sak som är säker är att den kommer nog inte många utbytesstudenter hålla. Hur som helst, tillbaka till tisdagskvällen här på Guildford Road 24. Det var ganska många som jag lyckades få att komma. Fem tjejer från skolan och en av dem hade med sig sin pojkvän. Två utbytesstudenter (Julia från USA och Tobi från Tyskland) + mig och Anabelle. En kille som heter Marc kom också. Han ska åka som utbytesstudent till Sverige i januari. Sedan var såklart brödernas kompisar här, vilket jag aldrig säger nej till. Det var Nathan 1 och Nathan 2, Kyle, Mouse (som egentligen heter Marco och kommer från Portugal men som kallas Mouse för att han faktiskt ser ut som en mus), Nic W, Mitch, York och så var Nic’s flickvän och hennes kompis bjudna. Jo, Alan, Tim och Nic deltog såklart. Alan vid grillen, Tim och Nic vid deras PlayStation med sina kompisar och Jo på dansgolvet till killarnas stora förskräckelse. Så fort hon kom och dansade med oss tjejer försvann alla killar väldigt fort och då dansade en ganska generad Jo ut till TVrummet istället.
Under dem senare, eller tidigare morgon-, timmarna när ganska många åkt hem spelade jag, Anabelle och åtta killar spelet ”King”. Efter tre omgångar mådde vi sådär men jag vill inte gå in på närmare detaljer med tanke på att båda för små och för stora ögon läser detta. Kl 04:30 somnade till slut jag och Anabelle. Jag fick en efterlängtad sömn efter en otroligt rolig kväll och natt!
Bilder kommer ut på Facebook så småningom.
Resten av lovet flöt på ganska fort utan att så mycket hände. Jag var på stranden med Anabelle två gånger. En dag låg jag vid poolen och solade och försökte läsa en pjäs som vi skulle läsa klart innan skolan började igen. Pjäsen var seg och det gick sådär. Nu har skolan startat igen, och jag har fortfarande inte läst klart pjäsen. Nu har ni fått veta lite vad som hänt den senaste tiden här i Durban. Nu ska jag sätta mig ner, lyssna på musik och teckna lite. Just nu håller jag på att försöka rita av min fina mamma.
Jag är sådär nöjd med dessa. Kan inte göra min underbara mamma rättvisa.
Torsdag 23/09 var sista dagen i skolan sedan gick vi på lov. Efter skolan följde jag med Kayla på hennes simträning och sedan åkte vi hem till henne. Vi och hennes lillasyster fick skjuts ner till stranden. Där träffade vi en kompis till Kayla och hans bror, som inte såg helt fel ut. På kvällen hyrde vi film, ”Dear John”, som var inte var helt fel den heller.
På morgonen efter skulle Kayla på simtävling så på min födelsedag gick jag upp kl halv 8. Vi åt Franksa Toast och vanlijyougurt med chokladbitar, riktigt gott! Jag fick ett paket också. Kayla och Chandré hade köpt skitsnygga skor med skithöga klackar och hudlotion till mig och Chandré hade skrivit kortet på svenska. Kl kvart i 8 ringde jag på dörren hos Guildford Road 24 och väckte Alan. På bordet i TV-rummet stod en vas med blommor som kommit med blombud… från min kara familj i Sverige. Moster hade fixat så att jag fick blommor med ett kort där det stod ”Grattis pa fodelsedagen Lisa! Manga kramer fran Mormor, Mamma & Pappa, Anne & Elisabeth, Moster & Lars, Erik & Lotta”. Det var så roligt att få! Jag hade också fått paket från Rotaryklubben och Vels. Från The Rotary Club of Durban Bay fick jag en fin anteckningsbok med träomslag, en bok om Sydafrika och ett kort. Av Vels fick jag joggingbyxor och ett rosa träningslinne till, en väska, en rosa plånbok som Nic valt ut. Jag blev väldigt glad för allt jag fick! Tim åkte, på torsdagen, till Kapstaden för att spela Vattenpolo så han var inte hemma på min födelsedag. Jag, Nic, Alan och Jo åkte till en safaripark som heter Tala och som ligger 1 timmes bilfärd utanför Durban. Vi började med att ata lunch och sedan åkte vi runt i Alans BMW X5 och tittade på zebror, giraffer, gnuer, flodhästar (FLOODhästar), fåglar och strutsar. Vi skämtade mycket, skrattade och hade väldigt kul.
På vägen hem från Tala släppte vi av Nic hos en kompis. Jag, Jo och Alan hyrde två filmer, jag pratade med mamma, pappa och Anna i telefon, vi åt middag på Jo’s restaurang ”Jam” och sedan tittade vi på dem hyrda filmerna. Jag hade en väldigt bra 17-årig födelsedag och jag vill tacka alla kara vänner där hemma för gratualtionerna på Facebook!
Jag skrev ut en bild på det jag ville göra en stämpel av, Anna.
Jag fyllde i linjerna i hennes ansikte och hår.
Jag satte ett papper ovanför fotografiet med ritade linjer och ritade av.
Sedan skarvade jag ur det som skulle bli vitt på bilden. Jag använde verktyg som jag köpt av min artlärare och jag karvade ur på en gummiplatta. 
Såhär blev resultatet
Nu vet jag lite mer om tåget som jag varit och sett.
Det tog oss ca två timmar med bil att åka till stationen där tåget skulle gå ifrån. Jag hade lite fel förut, JoAnn och Alan äger inte tåget utan deras hotellföretag, Signature Life Hotel, manage (förvaltar/driver) tåget. Jag vet nu också lite mer information om tåget. Det är 620 m långt och gammeldags med 21 hytter. I varje hytt finns en eller två enkelsängar eller en dubbelsäng, ett badrum med dusch, handfat och toalett. Tåget har, utöver hyttvagnarna, en vagn med kök, en matrumsvagn, en ”lodge”-vagn och en vagn med bar och sittplatser både inne och ute. Uteplatsen har fyra bänkar och är längst bak i tåget.
Idag var det som sagt tågets jungfruresa och det var många journalister, fotografer och kameramän från TV med på tåget. Jag var inte där som en av dem, som en gäst. Jag hjälpte till och ”jobbade”. Innan gästerna kom på tåget gick jag och Jo (JoAnn) och lade reklambroschyrer i varje hytt (en 2x620 m promenad). Jag, Jo och Alan var på tåget när det åkte till Underberg och det tog ca 2 timmar då det inte hände så mycket förutom att många av gästerna fick i sig lite för mycket alkohol och kameramännen från nationell TV filmade mig, Elsa (hotelmanager på ett av Alan’s hotel) och en till dam när vi låtsades vara gäster och gick och satte oss vid ett bord i matsalsvagnen där vi blev serverade nötter, chips och andra snacks.
När tåget stannade i Underberg (slutstationen) var det full rulle med att få fram middagen som skulle serveras kl 20:00. Jag hjälpte till att duka, skära bröd, vika lakan och täcken med Alan, ta emot disk när maten ätits och allt gjordes i ett ganska häktigt tempo. Det var stressigt och mitt ansikte hade en väldigt oattraktiv röd färg men jag hade riktigt roligt.
Vid 9-tiden gick jag för att ta en efterlängtad toalettpaus. Toaletten ligger i näst sista vagnen och när jag kom dit upptäckte jag att en ytterdörr var öppen. Två svarta damer som jag inte kände igen var där. En utav dem gick in på toaletten och den andra stod utanför. Jag ställde mig och väntade och började undra vilka det var så jag frågade ”Do you enjoy the dinner?”. Jag fick ett något för snabbt ”Yes!” till svar så jag gick snabbt tillbaka till matsalsvagnen, utan att ha gjort mitt toalettbesök, och pratade med Alan om att jag misstänkte att vi hade oinbjudna gäster. Han och två andra män gick dit och tog hand om det hela. Drama på tåget!
Kl 22:30 åt Jo, jag och Alan middag och det var det första vi åt sedan en smörgåspaus i bilen runt kl 11:30. Jag och Jo gick därefter runt till varje rum och lade dit en broschyr och en liten låda med presenter från Signature Life Hotel. Ännu en 2x620 m promenad. Kl 00:00 kom vi till vårat B&B där vi skulle spendera natten. Jag somnade ganska snart och kl 08:00, idag, var det dags att gå upp igen. Tillbaka vid tåget fick vi varsin toast till frukost och sedan åkte jag, Alan, Jo och en av kockarna (Elsa’s blivande man) och handlade mat som behövdes inför tillbakaresan ikväll. Gästerna från natten checkade ut kl 09:00 och ikväll kommer nya gäster, även dem journalister.
Nu är kl 15:40 och vi är hemma. Nic är hos sin kompis York, Alan och Jo på kontoret och jag sitter i TVsoffan och pustar ut. I Underberg var temperaturen väldigt växlande, ena sekunden huttrande kallt och andra sekunden svettande varmt, och jag har fått en förkylning. Så nu sitter jag här och snorar med en TVkarriär på nacken. Glömde berätta det. I morse var tåget på nyheterna och flera gånger var Alan och Jo och även jag med i bild. Alan blev också intervjuad live men jag är inte avundsjuk. Han var tvungen att vara vid tåget kl 06:30 i morse medan jag och Jo sov i våra sköna sängar.
I morse när jag vaknade hade jag ont i halsen och jag var hur trött som helst. Det sista jag ville var att gå upp men när väckarklockan bredvid sängen visade 07:05 var det hög tid att slänga benen över sängkanten. På med klänning och kavaj, sätta upp håret i en hästsvans och pallra sig ner till köket var vad jag gjorde i något trög takt. Nere i köket sade jag God morgon till en något sur JoAnn. Hon hade också ont i halsen och jag tror också att ”vaknat på fel sida” hade lite med saken att göra.
När jag klev ut genom dörren, på väg till grannen Durban Girls’ College, såg jag att det regnat inatt och det var fuktigt i luften. Solen var i moln, liksom JoAnn’s annars så glada humör, och jag var på väg till ännu en skoldag. Denna skoldag blev dock inte så lång. Idag ska jag med JoAnn och Alan upp till bergen och titta på deras tåg som dem har. Jag är lite osäker på vad som exakt finns i det tåget men om jag har uppfattat det rätt så finns det i alla fall en restaurang. Tåget åker runt bland bergen uppe i något som heter Underberg [man uttalar det ungefär Anderbörg]. Jag hade min första lektion, som var music, och sedan hade jag pianolektion. Kl 09:15 var min skoldag, och skolvecka, slut.
Nu har jag precis tagit en dusch och härnäst blir det att slänga ner lite kläder och andra nödvändiga saker inför en natt på hotell och två dagar i ett ställe där det är ”kallt”, i en väska. Det är lite kallare i bergen men inte precis som det vi svenskar är vana vid. Igår var det förresten ”Springday” (1:a september) och nu går vi mot varmare sommartider. Här i Durban kan det bli 43'C under dem hetaste januari- och februaridagarna. Det är subtropiskt klimat här så det kan tydligen bli lite djungelaktikt.
Nu funkar internet igen så nu ska det bloggas. Bilder läggs upp på Facebook för internet här är lite långsamt och det tar ganska lång tid att ladda upp bilder till bloggen. I slutet på varje månad kan det vara så att jag inte kommer att kunna komma ut på internet så när almanackan visar ”1:a” vet ni att Lisa finns på internet igen.
Jag och Kayla från skolan när vi var på strandenNu har ännu en helg här i Sydafrika passerat och även den var bra. På fredagskvällen var jag ute med Anabelle, Thibaud från Belgien och Pedro från Brasilien. Fyra stycken Rotaryutbytesstudenter som hade kul på Florida Road i Durban. Innan när Anabelle och hennes host-pappa hämtade mig var jag ensam hemma. Jag har inga nycklar så jag skulle stänga dörren så skulle den låsas av sig själv. Jag tröck på knappen till grinden (som alltid är låst och bara kan öpnnas innifrån) och så frågade jag Anabeller, son stod utanför, om den var öppen. Hon öpnnade grinden och jag sa att hon skulle hålla deb öppen. Jag stängde dörren och sedan hörde jag ett klick när Anabelle stängde grinden. Nu var vi fast mellan den låsta husdörren och den stängda, låsta grinden. Anabelles host-pappa, Paul, är låssmed och kunde som tur var hjälpa oss ut. Som sagt, vad språkbrister kan ställa til det.
Efter middag och en trevlig kväll följde Anbelle med mig hem. Vi åt popcorn och tittade på skräckfilm, ”One Missed Call”. Efter en lång pratstund om hemlängtan, att säga hejdå till familjen, killar mm sov vi och på lördagsmorgonen gick vi upp vid 09:15. Kl 09:45 kom Anabelles host-pappa och host-syster och hämtade oss. Jag följde med och tittade på Anabelles första Softball-match med skollaget från hennes skola. Det verkade roligt att spela men det var inte så superkul at ttitta på i 1½ timme i jeans och stekande sol.
På söndagen var jag, igen, med Anabelle och hennes host-familj och hejade på våran Rotaryklubb i en tävling. Alla Rotaryklubbar i Durban hade en matlagningstävling. Dem lagade mat i stora grytor över öppen eld. Stället som tävlingen hölls på är ett litet reservat, som Rotary sponsrat med pengar, där dem har krabbor. V fick en guidad tur och tog många bilder.
Jag vet faktiskt inte vilken klubb som vann för att när det var dags för prisutdelningen smet jag, Anabelle, hennes äldre host-syster och en utbytesstudent från USA iväg till stranden. Vi badade inte, i alla fall inte avsiktligt, men mina byxor var inte helt torra från saltvatten och sand. Vi tog många fina bilder på varandra, hoppande i sanden eller stående med havet i bakgrunden.
När jag kom hem så åkte jag, Alan, JoAnn, Tim, Nic och Nic’s kompis, York, med Harvey och Oscar (hundarna) till en strand. Det var bad-debut för Harvey och han tyckte det var jätteroligt. Vi slängde pinnar ut i vattnet men det var inte varje gång som de fyrbenta fattade var pinnen landade så jag fick ta några turer ut i vattnet, med kläder och allt. Några som inte hade alla kläder på var killarna som spelade fotboll på stranden. Nic, Tim och York spelade fotboll med bara överkroppar. Jag klagade inte! På vägen hem tävlade vi vem som kom hem först. Jag, Nic, York och Tim (som körde) i en JoAnn’s lilla bil och Alan, Jo och hundarna i Alan’s något större BMW. Vem som vann bråkades det om sedan så jag vet inte riktigt resultatet, men kul var det.
Idag var det skola igen. Jag hade bl a matte (maths) med min ”favoritlärare”. En gammal tant vid namn Mrs. Hawkey som inte tycker om mig. Hon står mellan mig och tavlan så att jag inte ser ett *pip*, men idag var det okej för vi jobbade med median- och medelvärde vilket jag redan gjort och som är enkelt, även fast det är på engelska. Sista lektionen hade jag engelska då vi hade poetry-test. Det är inte ås lätt att tänka djupt och analysera dikter när man innan måste använda Goodle Translate för att ens första vad dem handlar om.
På eftermiddagen har jag lyssnat lite på musik (skivan jag fick av dig, Anna) och tittat på TV. Tim hade en jättespindel i sitt rum, blä! Nu ska jag sova och.. förresten, jag har börjat ta pianolektioner och på onsdag har jag min första oboelektion.
GODNATT SVERIGE!
Nic är han i mitten som springer
JoAnn och jag gick genom an marknad som ligger mittemot Durban High School. Jo (JoAnn) berättade att marknaden har funnits i 15 år och att det är endast hemgjorda saker där. Det fanns kläder, mat, smycken, väskor, speglar, tavlor, oliver etc. Apropå oliver så måste jag berätta en lustig grej som hände på marknaden. Jo och jag träffade en vän till henne som stod och sålde oliver i ett stånd. Jo presenterade mig som ”sin dotter”. Kvinnan med oliverna såg lite fundersam ut ett tag, sedan sade hon ”You look like your father”. Hon trodde att jag var Alan’s dotter och det skrattade jag och Jo gott åt.
Jag, Jo och Alan åt frukost/brunch på Jo’s andra restaurang ”Plum”. Den ligger mittemot platsen där marknaden är. Jag åt croissant med bacon och ost som Jo valde åt mig. Riktigt gott! Nic kom senare och vi åkte alla hem till 24 Guildford Road.
Jo och Elsa (Hotel Managern på Alan's hotell bredvid "Plum") som sitter på "Plum". Klicka på bilden och kolla in Jo's blick.
Alan på "Plum"
Senare på eftermiddagen var jag och JoAnn först och lämnade lite grejer på ”Plum”. Sedan åkte vi till ett köpcenter där jag köpte lim, tejp och lite plastfickor. Vi handlade mat inför kalaset som inträffar i morgon. Jo’s pappa fyller 81 år och det ska firas.
Tim jobbade hela dagen idag. En gång om året hålls en stor häst (galopp) tävling i Durban. Tävlingen hålls i Juli och det är den största i hela Sydafrika. Tim jobbade som bartender från tidig morgon till sen kväll så jag träffade honom bara kort på kvällen.
På kvällen var jag på bio i ett stort köpcenter här i Durban som heter ”Gateway”. Jag var där med Elsa som är Hotel Manager på ett av Alan’s hotell. Nic var också på bio med ett gäng kompisar. Vi såg ”Knight and Day” med Tom Cruise och Cameron Diaz. Den var väldigt bra och jag rekommenderar den starkt. En actionfilm, med mycket humor och en nypa kärlek passar dem flesta så jag kan ganska säkert säga; Ni kommer gilla den.
Nu ska jag släcka och sova. I morgon ska jag hjälpa Jo fixa inför partyt. Jag tror att vi ska göra pizzor i pizzaugnen.
Deras datorrum. Kolla datorerna!
Jag, Anabelle och några barn från den första skolan
Här är vi från klubben tillsammans med skolans rektor, en lärare och massa barn framför biblioteket som klubben sponsrat med pengar till.
Några tjejer dansade Zuludans.
Nästa ställe vi åkte till var också en skola. Det var en betydligt mycket mindre skola med betydligt mycket yngre barn. När vi kom dit låg alla barnen och vilade, på filtar på golvet. Byggnaden var liten, på väggarna satt teckningar uppsatta och det var bilder som visade olika årstider, frukter etc. med bilder och text på engelska. Dem hade ett litet kök där en av ledarna, alla tre var kvinnor, lagar maten med hjälp av en gasspis. Dem har ingen elektricitet.
Vi gav dem filtar, små fotbollar och leksaker. Vi tog foton och satt lite med barnen. Dem var så söta och det var en skön känsla att se dem bli så glada för alla leksaker vi gav dem.
Här låg barnen och vilade när vi kom.
Barnen får sina nya leksaker
Tre söta tjejer som inviger sina nya Barbies och gosedjurslejon.
Irene och en tjej som tyckte att vi andra var lite läskiga.
Anabelle och de två yngsta barnen
Anabelle
Jag och mina nya kompisar
När vi var på väg till tredje och sista projektet stannade vi på vägen och åt picknick som Irene hade med sig. Vi åt mackor, kyckling, tomater mm.
Vi kom fram till det sista projektet som är en farm där dem tar hand om förståndshandikappade barn och vuxna. De bor där tillsammans med dem som driver gården, dem som jobbar där, djur, studenter som kommer dit och jobbar frivilligt i två månader (utan lön) för mat och husrum. Dem visade oss runt på hela gården och dem visade resultaten (byggnader, toaletter, duschar) av de pengar som Rotaryklubben skänkt till verksamheten. Djur på gårdar i Sydafrika går omkring fritt. Kor, getter, höns, ankor, hästar går omkring på gården och äter.
Man blir berörd av att se dessa människor. Jag ska berätta för er vad som gjorde mig riktigt ledsen! När vi, i början, gick igenom matsalen satt det en kille och tittade på TV. Han hälsade och sa ”How are you?” och verkade trevlig. Man kan se på en utvecklingsstörd människa att han eller hon är utvecklingsstörd. Den här killen såg inte ut att vara det, han såg riktigt bra ut, så jag tänkte att han säkert var en av dem som jobbade där. När vi senare skulle sätta oss i bilden för att åka hem hade alla på farmen tea-paus. Killen som satt i soffan kom gående förbi. Han hade en käpp med fyra ben nedtill och han såg ut att ha svårt att gå. Mannen som visat oss runt, och som jobbar där, berättade att killen hade varit helt normal och frisk förut. Han var, för länge sedan, med om en bilolycka, blev deprimerad och försökte skjuta ihjäl sig. Hans vänstra hjärnhalva blev allvarligt skadad och nu kan han inte komma ihåg vad som hände eller vad han pratade om för 2-3 minuter sedan. Det berörde mig djupt och jag blev så ledsen för den här killens skull.
Anabelle och Irene
A snake eagle
Några gamar i ett träd
Två Impalas
Två noshörningar - mamma och barn
Vi såg tre giraffer (två av dem på den här bilden)
Jätte vackra djur!
Vi satt i jeepen ca 15 meter från vattenhålet där girafferna stod
Pumba kom förbi
Jag och en hund på Zebra Hills
Zulu"dansarna"
