Lite bloggande om mitt Artwork

Kan du, utan att skrolla ner, se vem det är på bilden?

I skolan på Art-lektionerna har jag gjort en egen stämpel.

Så här gjorde jag:

1.

Jag skrev ut en bild på det jag ville göra en stämpel av, Anna.

2.

Jag fyllde i linjerna i hennes ansikte och hår.

3.

Jag satte ett papper ovanför fotografiet med ritade linjer och ritade av.

4.

Sedan skarvade jag ur det som skulle bli vitt på bilden. Jag använde verktyg som jag köpt av min artlärare och jag karvade ur på en gummiplatta.

5.

Såhär blev resultatet

6. Sedan testade jag stämpeln och karvade ur vartefter:

Jag experimenterade lite med stämpeln:

Beauty @ home

Beauty on Beauty

Alan

Här är två Youtube-länkar där ni kan se Alan:

://www.youtube.com/watch?v=3SyBPEDG6Nk

Alan

http://www.youtube.com/watch?v=eV2HFfCyUsc&feature=related

Här är när företaget får pris. Detta är ca en vecka innan jag anländer.

Här är lite bilder som jag hittade på Google:

Tågpremiär, TV och roligt arbete

Nu vet jag lite mer om tåget som jag varit och sett.

Det tog oss ca två timmar med bil att åka till stationen där tåget skulle gå ifrån. Jag hade lite fel förut, JoAnn och Alan äger inte tåget utan deras hotellföretag, Signature Life Hotel, manage (förvaltar/driver) tåget. Jag vet nu också lite mer information om tåget. Det är 620 m långt och gammeldags med 21 hytter. I varje hytt finns en eller två enkelsängar eller en dubbelsäng, ett badrum med dusch, handfat och toalett. Tåget har, utöver hyttvagnarna, en vagn med kök, en matrumsvagn, en ”lodge”-vagn och en vagn med bar och sittplatser både inne och ute. Uteplatsen har fyra bänkar och är längst bak i tåget.

Idag var det som sagt tågets jungfruresa och det var många journalister, fotografer och kameramän från TV med på tåget. Jag var inte där som en av dem, som en gäst. Jag hjälpte till och ”jobbade”. Innan gästerna kom på tåget gick jag och Jo (JoAnn) och lade reklambroschyrer i varje hytt (en 2x620 m promenad). Jag, Jo och Alan var på tåget när det åkte till Underberg och det tog ca 2 timmar då det inte hände så mycket förutom att många av gästerna fick i sig lite för mycket alkohol och kameramännen från nationell TV filmade mig, Elsa (hotelmanager på ett av Alan’s hotel) och en till dam när vi låtsades vara gäster och gick och satte oss vid ett bord i matsalsvagnen där vi blev serverade nötter, chips och andra snacks.

När tåget stannade i Underberg (slutstationen) var det full rulle med att få fram middagen som skulle serveras kl 20:00. Jag hjälpte till att duka, skära bröd, vika lakan och täcken med Alan, ta emot disk när maten ätits och allt gjordes i ett ganska häktigt tempo. Det var stressigt och mitt ansikte hade en väldigt oattraktiv röd färg men jag hade riktigt roligt.

Vid 9-tiden gick jag för att ta en efterlängtad toalettpaus. Toaletten ligger i näst sista vagnen och när jag kom dit upptäckte jag att en ytterdörr var öppen. Två svarta damer som jag inte kände igen var där. En utav dem gick in på toaletten och den andra stod utanför. Jag ställde mig och väntade och började undra vilka det var så jag frågade ”Do you enjoy the dinner?”. Jag fick ett något för snabbt ”Yes!” till svar så jag gick snabbt tillbaka till matsalsvagnen, utan att ha gjort mitt toalettbesök, och pratade med Alan om att jag misstänkte att vi hade oinbjudna gäster. Han och två andra män gick dit och tog hand om det hela. Drama på tåget!

Kl 22:30 åt Jo, jag och Alan middag och det var det första vi åt sedan en smörgåspaus i bilen runt kl 11:30. Jag och Jo gick därefter runt till varje rum och lade dit en broschyr och en liten låda med presenter från Signature Life Hotel. Ännu en 2x620 m promenad. Kl 00:00 kom vi till vårat B&B där vi skulle spendera natten. Jag somnade ganska snart och kl 08:00, idag, var det dags att gå upp igen. Tillbaka vid tåget fick vi varsin toast till frukost och sedan åkte jag, Alan, Jo och en av kockarna (Elsa’s blivande man) och handlade mat som behövdes inför tillbakaresan ikväll. Gästerna från natten checkade ut kl 09:00 och ikväll kommer nya gäster, även dem journalister.

Nu är kl 15:40 och vi är hemma. Nic är hos sin kompis York, Alan och Jo på kontoret och jag sitter i TVsoffan och pustar ut. I Underberg var temperaturen väldigt växlande, ena sekunden huttrande kallt och andra sekunden svettande varmt, och jag har fått en förkylning. Så nu sitter jag här och snorar med en TVkarriär på nacken. Glömde berätta det. I morse var tåget på nyheterna och flera gånger var Alan och Jo och även jag med i bild. Alan blev också intervjuad live men jag är inte avundsjuk. Han var tvungen att vara vid tåget kl 06:30 i morse medan jag och Jo sov i våra sköna sängar.

Dåligt väder och dåligt humör i Durban

I morse när jag vaknade hade jag ont i halsen och jag var hur trött som helst. Det sista jag ville var att gå upp men när väckarklockan bredvid sängen visade 07:05 var det hög tid att slänga benen över sängkanten. På med klänning och kavaj, sätta upp håret i en hästsvans och pallra sig ner till köket var vad jag gjorde i något trög takt. Nere i köket sade jag God morgon till en något sur JoAnn. Hon hade också ont i halsen och jag tror också att ”vaknat på fel sida” hade lite med saken att göra.

När jag klev ut genom dörren, på väg till grannen Durban Girls’ College, såg jag att det regnat inatt och det var fuktigt i luften. Solen var i moln, liksom JoAnn’s annars så glada humör, och jag var på väg till ännu en skoldag. Denna skoldag blev dock inte så lång. Idag ska jag med JoAnn och Alan upp till bergen och titta på deras tåg som dem har. Jag är lite osäker på vad som exakt finns i det tåget men om jag har uppfattat det rätt så finns det i alla fall en restaurang. Tåget åker runt bland bergen uppe i något som heter Underberg [man uttalar det ungefär Anderbörg]. Jag hade min första lektion, som var music, och sedan hade jag pianolektion. Kl 09:15 var min skoldag, och skolvecka, slut.

Nu har jag precis tagit en dusch och härnäst blir det att slänga ner lite kläder och andra nödvändiga saker inför en natt på hotell och två dagar i ett ställe där det är ”kallt”, i en väska. Det är lite kallare i bergen men inte precis som det vi svenskar är vana vid. Igår var det förresten ”Springday” (1:a september) och nu går vi mot varmare sommartider. Här i Durban kan det bli 43'C under dem hetaste januari- och februaridagarna. Det är subtropiskt klimat här så det kan tydligen bli lite djungelaktikt.

Nu funkar internet igen så nu ska det bloggas. Bilder läggs upp på Facebook för internet här är lite långsamt och det tar ganska lång tid att ladda upp bilder till bloggen. I slutet på varje månad kan det vara så att jag inte kommer att kunna komma ut på internet så när almanackan visar ”1:a” vet ni att Lisa finns på internet igen.

Bilder

Foton kommer ut på Facebook. Det tar väldigt lång tid att ladda upp dem på bloggen så det får bli Facebook istället.

Jag och Kayla från skolan när vi var på stranden

Måndag 30 augusti

Nu har ännu en helg här i Sydafrika passerat och även den var bra. På fredagskvällen var jag ute med Anabelle, Thibaud från Belgien och Pedro från Brasilien. Fyra stycken Rotaryutbytesstudenter som hade kul på Florida Road i Durban. Innan när Anabelle och hennes host-pappa hämtade mig var jag ensam hemma. Jag har inga nycklar så jag skulle stänga dörren så skulle den låsas av sig själv. Jag tröck på knappen till grinden (som alltid är låst och bara kan öpnnas innifrån) och så frågade jag Anabeller, son stod utanför, om den var öppen. Hon öpnnade grinden och jag sa att hon skulle hålla deb öppen. Jag stängde dörren och sedan hörde jag ett klick när Anabelle stängde grinden. Nu var vi fast mellan den låsta husdörren och den stängda, låsta grinden. Anabelles host-pappa, Paul, är låssmed och kunde som tur var hjälpa oss ut. Som sagt, vad språkbrister kan ställa til det.

Efter middag och en trevlig kväll följde Anbelle med mig hem. Vi åt popcorn och tittade på skräckfilm, ”One Missed Call”. Efter en lång pratstund om hemlängtan, att säga hejdå till familjen, killar mm sov vi och på lördagsmorgonen gick vi upp vid 09:15. Kl 09:45 kom Anabelles host-pappa och host-syster och hämtade oss. Jag följde med och tittade på Anabelles första Softball-match med skollaget från hennes skola. Det verkade roligt att spela men det var inte så superkul at ttitta på i 1½ timme i jeans och stekande sol.

På söndagen var jag, igen, med Anabelle och hennes host-familj och hejade på våran Rotaryklubb i en tävling. Alla Rotaryklubbar i Durban hade en matlagningstävling. Dem lagade mat i stora grytor över öppen eld. Stället som tävlingen hölls på är ett litet reservat, som Rotary sponsrat med pengar, där dem har krabbor. V fick en guidad tur och tog många bilder.

Jag vet faktiskt inte vilken klubb som vann för att när det var dags för prisutdelningen smet jag, Anabelle, hennes äldre host-syster och en utbytesstudent från USA iväg till stranden. Vi badade inte, i alla fall inte avsiktligt, men mina byxor var inte helt torra från saltvatten och sand. Vi tog många fina bilder på varandra, hoppande i sanden eller stående med havet i bakgrunden.

När jag kom hem så åkte jag, Alan, JoAnn, Tim, Nic och Nic’s kompis, York, med Harvey och Oscar (hundarna) till en strand. Det var bad-debut för Harvey och han tyckte det var jätteroligt. Vi slängde pinnar ut i vattnet men det var inte varje gång som de fyrbenta fattade var pinnen landade så jag fick ta några turer ut i vattnet, med kläder och allt. Några som inte hade alla kläder på var killarna som spelade fotboll på stranden. Nic, Tim och York spelade fotboll med bara överkroppar. Jag klagade inte! På vägen hem tävlade vi vem som kom hem först. Jag, Nic, York och Tim (som körde) i en JoAnn’s lilla bil och Alan, Jo och hundarna i Alan’s något större BMW. Vem som vann bråkades det om sedan så jag vet inte riktigt resultatet, men kul var det.

Idag var det skola igen. Jag hade bl a matte (maths) med min ”favoritlärare”. En gammal tant vid namn Mrs. Hawkey som inte tycker om mig. Hon står mellan mig och tavlan så att jag inte ser ett *pip*, men idag var det okej för vi jobbade med median- och medelvärde vilket jag redan gjort och som är enkelt, även fast det är på engelska. Sista lektionen hade jag engelska då vi hade poetry-test. Det är inte ås lätt att tänka djupt och analysera dikter när man innan måste använda Goodle Translate för att ens första vad dem handlar om.

På eftermiddagen har jag lyssnat lite på musik (skivan jag fick av dig, Anna) och tittat på TV. Tim hade en jättespindel i sitt rum, blä! Nu ska jag sova och.. förresten, jag har börjat ta pianolektioner och på onsdag har jag min första oboelektion.

GODNATT SVERIGE!

Fredag 27 augusti

Nu är kl 6:51 på morgonen och jag har precis tagit en varm dusch. Jag vaknade, helt utan väckarklocka, kl 6:20 och gick upp och tog duschen innan Nic gjorde det.

Jag har inte skrivit i bloggen på VÄLDIGT länge men det finns en orsak till det. Jag kopplar upp mig på Vels’ trådlösa internet. Dem köper et visst antal MB per månad och när dem är slut… ja, då är dem slut. Det är därför jag inte har kunnat uppdatera bloggen de senaste veckorna och jag är rädd att det kommer vara såhär i slutet av varje månad. Jag tänker skriva ”blogginlägg” på min dator och sedan publicera dem när jag kan.

Igår var jag med en ”Bisnuiss –Studies-Klass” till en godisfabrik (Sweetfactory). Det var inte helt fel ska jag säga. Vi var tvungna att ha på oss blåa rockar, vita mattant-mössor och rosa öronproppar. Riktigt nice! Först gick vi genom lakritsavdelningen. Ja, det glömde jag säga; Vi fick smaka hur mycket vi ville av allt. På lakritsavdelningen smakade jag dock inte mycket alls, lakrits är ingen favorit. Nästa avdelning var ”sweets”avdelningen. Där fanns det dock mycket gott. Vi fick klubbor som precis kommit ut från maskinen och som fortfarande var varma. Sist, men absolut inte minst, var chokladavdelningen. Innan jag gick in där kände jag mig som Kalle i ”Kalle och Chokladfabriken” och efteråt kände jag mig som den tjocka lilla pojken som ramlade ner i chokladfloden. Inne på chokladavdelningen fanns nötter med choklad runt, hasselnötter, jordnötter, pekannötter, russin mm. Det fanns choklad med mint, choklad med olika sorters fyllningar av alla dess slag. Det var choklad överallt! När vi kom ut från den avdelningen och när rundturen var slut, var det många fullproppade tjejer som ”aldrig” mer ville se godis igen. Dem ändrade sig dock när vi kom till ”the Staff shop” där allt godis var billigt. Alla hade med sig stora lådor eller påsar därifrån, förutom jag.

På eftermiddagen var jag på Musgrave Center och handlade lite. Jag köpte Scrapbook-saker (en Scrapbook är en bok där man samlar bilder, minnen etc och det är väldigt vanligti Sydafrika), block till skolan, gem, säkerhetsnålar (till Rotarykavajen) och så skrev jag ut bilder på fotopapper. Man sätter bara in sitt USB-minne, väljer vilka bilder man vill skriva ut, vilken storlek och så är det klart. Jag skrev ut 46 bilder till min Scrapbook (från Zebra Hills bl.a.). När jag kom hem satt jag med min Scrapbook hela kvällen.

Nej, nu är kl 7:11 och jag måste sätta på mig skoluniformen och gå ner och äta frukost. Kl 7:45 börjar skolan och jag måste gå kl 7:35. Det är bara att gå över vägen.